När jag satt kvar i bilen

Om Liv Larsson, Behovskompassen och friheten vi inte vet att vi saknar

Jag satt i bilen utanför ett möte och kunde inte gå in. Inte ville inte – kunde inte. Motorn var avstängd, väskan låg på passagerarsätet, och jag satt kvar.

Sedan hände något. Jag såg mig själv sitta där och tänkte: jag drar mig undan. En av riktningarna i Behovskompassen. Den jag hört Liv beskriva hundratals gånger, i kurser, i samtal, vid köksbordet.

Just där, i bilen, slutade kompassen vara en modell. Den blev något jag kunde känna i kroppen och luta mig mot när det var som svårast. Jag fick lite avstånd till skammen, och under den hittade jag vad jag egentligen längtade efter: värdighet. Fem minuter senare gick jag in på mötet. Samma rum, samma människor, men jag var mycket närmare mig själv.

Tjugo år av slipning

Liv började utveckla Behovskompassen i början av 2000-talet. Jag har haft förmånen att se den växa, både som hennes partner och som kollega. Den har prövats och förfinats i hundratals samtal och kurser runt om i världen, och den har förändrats längs vägen.

Nu finns den samlad i en bok: Behovskompassen – Navigera sårbarhet, skam och kommunikation. Det är Livs tredje bok om skam, efter Ilska, skuld och skam och Ut ur skamvrån. Om de tidigare böckerna handlade om att förstå skammen, så handlar den här om att kunna navigera i den.

Fyra riktningar och det vi egentligen längtar efter

Kompassen beskriver fyra riktningar vi ofta rör oss åt när skammen dyker upp. Vi skyller på andra, kritiserar oss själva, drar oss undan eller revolterar. I mitten finns det vi egentligen längtar efter: tillhörighet, acceptans och värdighet.

Själv rör jag mig i alla riktningar. Men den som tog mig längst tid att förstå var revolten.

I arbetslivet kan revolt vara en superkraft. Den gör att vi står fast, säger ifrån och går vår egen väg när andra tvekar.

I nära relationer ser den ofta annorlunda ut. Den kan låta som “det är okej”, vad som än har hänt. Man blir hård, självständig, någon som klarar det. Det ser ut som styrka, och ibland är det just det. Men det har ett pris: man blir ensam, och missar möjligheten att fördjupa kontakten med dem man helst vill vara nära.

Det är läskigt att släppa den hållningen. Men det jag tycker är så fint med Livs bok är att hon beskriver just den terrängen så tydligt att den blir lite mer hanterbar. Det blir möjligt att gå där, och att göra det tillsammans.

Jag har också fått syn på min humor. Ibland är den inte till för det roliga. Den är ett sätt att revoltera, att glida undan med ett skämt i stället för att stanna kvar i det som är sårbart. Det var inte så roligt att upptäcka. Men det var befriande.

Det som kommer att överraska dig

Om jag ska gissa vad som händer när du läser boken, så tror jag att du kommer att bli förvånad över hur mycket skam du undviker i vardagen. Eller med andra ord: hur ofria de flesta av oss är när skammen styr, utan att vi vet om det.

Boken pekar inte finger. Den ger dig ett språk och en karta. När du ser vart du är på väg kan du välja något annat. Det är den valfriheten jag tycker är bokens verkliga gåva.

För dig själv eller för att stötta andra

Boken kan läsas för egen del, som en väg in i dina egna mönster. Den kan också användas av dig som vill hjälpa andra att navigera skam och sårbarhet, som coach, kursledare, medlare, förälder eller kollega. Den sista delen är fylld av övningar för praktisk tillämpning, så att kompassen inte stannar på papperet.

Böcker som bär

Det jag kanske är mest stolt över är alla som hör av sig till Liv från olika delar av världen. De berättar att hennes böcker om skam har gett deras liv mer frihet och djup. Det är människor hon aldrig har träffat, som bara har läst en bok.

Jag tycker att det är en häftig tanke att en bok kan bära så mycket. Inte bara kunskap, utan erfarenheter, prövade i verkliga samtal under tjugo år, som når någon i ett annat land och gör skillnad i deras liv, så att de inte behöver gå den terrängen ensamma.

Nu finns Behovskompassen i bokform. Jag hoppas att den hittar dig.

Kay Rung